Vad står det i bibeln om himlen?

Hej! vad står det i Bibeln om himlen? / Julia

Bibelsidan svarar:

Precis som på svenska så har himlen i bibeln dubbel betydelse: förstabetydelsen är helt enkelt det vi idag kallar för jordens atmosfär och den rymd i vilken fåglarna flyger och molnen flyger fram (tex Ps 8:9, Ord 3:19) samt även på det vi brukar kalla det synliga universum med stjärnor och planeter. Man kände väl till att det var längre till stjärnorna än till molnen och man refererade därför ibland till himlen som indelad flera i olika sfärer. Så talas det tillexempel ofta om ”himlarnas himmel” och syftar snarast på det vi skulle kalla för ”rymden”.

Denna himmel liknas bland annat vid ett tält över jorden som Gud har spänt ut (Ps 104:2, Ps 8 mfl) och tillhör det som på domens dag skall förgå tillsammans med jorden (Matt 24:35).

Andrabetydelsen syftar på Gud själv, hans rike och hans verklighet och ofta görs ingen skarp distinktion mellan den synliga himlen och Guds himmel i bibeltexten, men av det större sammanhanget förstår vi att man ändå tänkte sig Guds himmel som ”utanför” himlen och himlarnas himmel eftersom det står att Gud är så stor och fantastisk att inte ens himlarnas himmel rymmer honom (tex 2Krön 2:6). Himlen och himlarnas himmel (atmosfären och universum) är med andra ord en del av skapelsen och alltså underställda tidens gång.

Guds himmel däremot är inte en del av den förgängliga skapelsen utan utgör den såkallade evigheten (Ps 9:8): dvs en plats utanför tid och rum så som vi känner det som inte har början och inte har något slut utan bara ÄR.

Det är i denna himmel Gud har ”rest sin tron” (Ps 103:19), dvs här regerar Gud fullt ut, ohotad av ondskan som är tidsbegränsat förvisad till det synliga universum – (Upp 12:9). Från denna himmel skapar Gud ”himmel och jord” (1 Mos 28:17), det är också härifrån hans uppenbarelser kommer (5 Mos 4:36) och det är därifrån Kristus träder in i världen genom Maria (Joh 1:9-18).  Det är också dit han återvänder i och med himmelsfärden (Apg 1:9 ff) för att sätta sig på Faderns högra sida och tillsammans med Fadern utgöra det gudomliga styret över skapelsen (Rom 8:34). Denna himmel skall bli de frälstas slutliga hemvist (2Kor 5:1-2) – i Guds eget rike med direkt närhet till honom (Upp 21:4).

En mycket stor del av Jesu undervisning handlar om Guds himmel och han använder då ofta begreppen ”Guds rike”, ”Riket” eller ”Himmelriket” när han beskriver hur det är där. Detta gör han med jordiska bilder och liknelser för att med så många bilder som möjligt försöka fånga det som egentligen inte kan beskrivas då det är alltför underbart för människor att fatta: himmelriket är som ett senapskorn som blir ett träd (Luk 13:19), en surdeg som genomsyrar en jättelik deg (Luk 13:20), som en skatt (Matt 13:44) eller ett gästabud Luk 14:55ff), en stad med gator av guld (Upp 21:9ff).

I himlen finns Guds otaliga himmelska väsen som brukar benämnas änglar och som bland annat tjänar honom med tillbedjan och lovsång (Ps 148:2, Upp 5:11).

I himmelriket råder ingen död, ingen sorg och ingen pina utan endast lovsång, tillbedjan och fullkomlig glädje (Upp 21)

Det är dock tydligt att för den kristne börjar himmelriket redan i och med dopet som symboliserar och manifesterar hur vi dör och uppstår med Jesus (Rom 6:8). Så gäller att himmelriket även är inom oss och inget som går att iscensätta här på jorden (Luk 17:21). Däremot kan det avspeglas på jorden genom att människor försöker leva rätt och rättfärdigt (Matt 6:10). Med anledning av detta pekar också Jesus ut två typer av människor som det är särskilt svårt för att kunna ta del av Guds rike då de lever motstridigt gudsrikets principer: rika och hycklare (Matt 23:13, Matt 19:24). Rika för att de uppenbarligen har för stor kärlek till det jordiska och jordiska ägodelar och hycklare för att de inte känner syndanöd och förstår syndabekännelsens och förlåtelsens betydelse för ett riktigt umgänge med Gud.

Himlen kan i NT också vara en omskrivning för Guds namn - JHVH - (Luk 15:18) då detta redan på Jesu tid helst inte uttalades med respekt för budordet att inte missbruka Herrens (JHVHs) namn.

Kan Jesus bli förvånad ?

Vad jag har uppfattat tidigare är Jesus tidlös och vet vad som kommer hända. Men i Matt 8:10 står det att " Jesus blev förvånad.." När han fick se en sån stark tro hos en officer som bad om hjälp. Kan Jesus/Gud bli förvånad? Har inte han allt i hans hand? Kan vi verkligen känna oss trygga om Gud inte alltid vet vad som kommer att hända ? / Hanna

Bibelsidan svarar:

Det korta svaret på denna fråga är att det står att Jesus blev fövånad och alltså kunde reagera med förvåning. Det långa svaret är ju naturligtvis lite längre...

Frågan berör precis som du också säger, Jesu/Guds allvetande och allsmäktighet. Därmed hamnar också frågan om hur Jesu mänskliga natur förhåller sig till Jesu gudomliga natur.

Detta är något som i alla tider vållat dispyter i kyrkan, där vissa har utvecklats till regelreätta teologiska krig. Därmed har man också försökt att fastslå i detalj vad Jesus kan, respektive inte kan göra som Gud i mänsklig natur med flera olika mer eller mindre obegripliga teologiska termer som resultat. En vanlig hållplats i diskussionen är Jesu utsaga i Matt 24:26 m markusparallell där han menar att inte ens sonen (=han själv) känner dagen eller timmen när himmel och jord skall förgå.

Ofta brukar man därför säga att Jesus i sin sin mänskliga natur är bunden under tidens lagar (dvs som människa på jorden är han inte tidlös - han kan bara veta att och hur men inte exakt när.) Din fråga sträcker sig dock längre än så, eftersom förvåning primärt inte hör samman med kunskap om tid utan med kunskap om förhållanden. Dvs: visste inte Jesus att denne romare ägde en stor tro?

Här är det dock viktigt att komma ihåg hur bibelordet kommit till och fungerar: evangelierna (Matt, Mark, Luk, Joh) är oftast inte av dogmatisk (dogmatik=troslära) karaktär (dvs de fastlår sällan vad kristen tro och Jesu natur är som en regelbok) utan de är mestadels deskriptiva (dvs de beskriver oftast bara hur och vad Jesus sade och gjorde).

Risken är alltså att man inte utgår från bibelordet när man formulerar dogmatik, utan tar bibelordet som dogmatik i sig. Om man gör det kommer väldigt mycket i Bibeln att framstå som motsägelser och inkonsekvent och man blir tvungen att ägna mycket tid åt omförklarande dogmatiska överbyggnader.

Ett bra exempel här är bönen Fader Vår där Jesus lär oss att be att slippa utsättas för prövning/frestelse.  I det mer dogmatiskt hållna Jakobsbrevet står det att "Gud prövar/frestar ingen" (Jak 1:13). I grekiskan används samma ord (peirazō) på dessa platser och det kan till svenska översättas med såväl prövning som frestelse (syns inte så bra i Bibel 2000 som blandar orden "fresta" och "pröva" när det i grundtexten egentligen är samma grekiska ord).

I kyrkan har det därför ibland uppstått strid kring vem som har rätt om Gud: Jesus som säger att Gud kan inleda i frestelse eller Jakob som säger att Gud inte kan det. Det är ett typiskt exempel där man ställer en icke-dogmatisk text mot en dogmatisk i tron att de båda är dogmatiska och att de därmed tar ut varandra.

De som gör så men ändå vill behandla båda ställena som Guds ord blir tvungna att göra en dogmatisk överbyggnad för att ändå få ihop dessa ställen och inte ta bort något av dem. En vanlig sådan överbyggnad är att hävda att Jakob avser frestelsedimensionen i ordet (som djävulen står för) medan Jesus avser prövningsdimensionen (som Gud anses står för) och att de alltså inte egentligen talar om samma sak.

Ett enklare sätt att förklara denna skillnad är helt enkelt att inse att Jesus inte uttalar sig dogmatiskt i bönen på det sätt som Jakob gör. Det Jesus vill lära oss är inte att Gud är den som frestar eller prövar utan att vi skall vända oss till honom och be honom om att slippa det vi tror att våra hjärtan och kroppar inte klarar av (Jesus eget exempel här på en prövning som vi skall få be att slippa är att fly på vintern - Matt 24:20).

Då får vi ett böneförhållande till Gud som utsäger att han har allt i sin hand och makt också över det onda och förskräckliga och därmed kan kontrollera om vi kan utsättas för det eller inte (även om det tekniskt sett är djävulen som står för ondskan vilket Jakob vill få oss att komma ihåg så vi inte börjar tror att Gud är ond bara för att han tillåter ondska). Det gäller alltså att se vilken sorts text vi har framför oss så att vi också kan dra rätt exegetisk slutsats.

Samma sorts resonemang kan alltså användas för den text du nämner. Det är ganska uppenbart att evangelisten inte är ute efter att göra ett dogmatiskt uttalande om huruvida Jesus är allvetande eller inte utan beskriver hur mötet mellan officeren och Jesus tedde sig: detta är faktistkt inte enda gången det står att Jesus reagerar med förvåning (grek thaumazō: förvånade sig, förundrade sig, häpnade ). Även i Mark 6:6 "häpnar" Jesus, denna gång som reaktion på folks otro. Vi båda tillfällena handlar det alltså om människors reaktion på Jesus på ett trosplan.

Samma förundran som Jesus reagerar med på nasareernas otro (de som verkligen borde tro på honom eftersom de om några känner honom), visar han nu inför officerens enorma prov på tro (officeren som inte borde ha några som helst orsaker att tro på Jesus utan tvärt om se honom som en potentiell fiende - alla trodde ju att Messias skulle utrota alla romare).

De texter av mer dogmatisk karaktär som finns om Jesu allvetande (Joh 2:24 osv) skall alltså inte ställas emot de deskriptiva texter som finns om hur han reagerar i mötet med människor. Samma sak gäller ju faktiskt alla de känslor Jesus/Gud visar prov på: om Jesus vet vad som skall hända är det väl inte särskilt gudomligt att reagera känslomässigt på det som händer? Varför blir till exempel Jesus så ledsen och upprörd (syns lite dåligt i Bibel 2000) i mötet med änkan i Nain som förlorat sin son om han ändå vet att han kommer göra henne glad igen när han uppväckt sonen - osv?

Av någon anledning väljer Gud att uppenbara sig som en känslomässigt engagerad Gud trots sin allvetande och allsmäktiga karaktär och det gäller även uppenbarelsen i Jesus. Detta avspeglar samtidigt ganska bra vem Gud är: inte en idé eller filosofisk nödvändighet, utan en levande Gud med passion för sin skapelse och människan i synnerhet.

Därför förundrar sig Jesus över romaren som tror på honom. Därför förundrar han sig över människor som vägrar att tro på honom fast det är så uppenbart att det är han som är Gud. Och allsmäktig. Och allvetande. Och på ett dogmatiskt plan allt annat än förvånad: det är ju hans människor och hans skapelse och han vet ju precis hur vi fungerar. Med tro ibland och otro - och kanske oftast med en rejäl blandning av bådadera (Mark 9:24)

Man kan också närma sig denna fråga på flera andra sätt, inte minst religionsfilosofiska (vilket också många tänkare har gjort - läs gärna prof. em. Alvin Plantingas Does God Have A Nature?) och jag menar inte att detta var ett fullständigt uttömmande svar i frågan, men däremot ett med en exegetisk vinkel vilket ligger i linje med hur Bibelsidan väljer att svara på frågor som glider mot det religionsfilosofiska som denna fråga gör.

Allt gott!

Elias Tranefeldt

Vilket datum föddes Jesus egentligen?

Vilket datum föddes Jesus egentligen? /Linnea Östlund

Bibelsidan svarar:

När det gäller Jesus födelsedatum får man inse att Bibeln inte ger några direkta ledtrådar. Traditionen att det var under vintern är ganska gammal (400-tal) och går sannolikt tillbaka på äldre uppgifter om detsamma, men då hans födelsedatum inte anses som särskilt viktigt ur teologiskt perspektiv (vilket hans död däremot gör) har det heller inte funnits något tydligt berättat om detta i evangelierna.

Vissa forskare har hävdat att det dock inte kunnat vara på vintern eftersom det låg herdar ute på marken, vilket de knappast skulle gjort om det varit kallt. Vintrarna både var och är dock så milda även i trakterna kring Betlehem att fårskötsel utomhus året om inte var några problem om man hade något sånär bra kläder. Detta stöds också av rabbinska uppgifter om vinterfårskötsel just i trakten av Betlehem (vilket var ett ganska viktigt område för fårskötsel då de får som skulle säljas som offer i templet ofta föddes upp här). Det går med andra ord inte att få så mycket ledning om själva datumet utifrån bibeltexten.

När det gäller Jesu födelseår däremot ger evangelisterna lite mer information som är lättare att använda. Det sägs att den skedde när Qurinius var ståthållare i Syrien (Luk 2:2) och dessutom när Herodes fortfarande var kung (Matt 2:3). Då Qurinius med ganska stor säkerhet idag dateras som tillträdande ståthållarämbetet år 7 eller 6 fvt och Herodes idag allmänt anses ha avlidit år 4 fvt betyder det att Jesus borde ha fötts mellan dessa dessa år.

Samma information låg också till grund för den beräkning av året för Jesu födelse som munken Dionysos Exiguus (närmast att översätta med Dennis den Ödmjuke) gjorde i början av 500-talet där Jesus födelseår sedan sattes som det första året på vår tideräkning.

Idag är man alltså ganska säker på att han gjorde fel på ett antal år gällande dessa regenter, vilket inte är så underligt med tanke på hur många parametrar det finns att ta hänsyn till när olika tideräkningar skall mixas med varandra för att få till en enhetlig kronologi.

Många har också försökt att bestämma årtalet med hjälp av den astrologiska uppift om den märkliga stjärna som Matteus säger vägledde stjärntydarna (astrologiska fenomen går ju att räkna ut med matematisk exakthet både framåt och bakåt i tiden).

Det uppträdde dock flera olika himlafenomen under de år som kan vara av intresse (ca 10 fvt-ca 10 evt) och det gör att man inte med säkerhet kan säga något med ledning av detta heller.

Värt att notera är dock att kinesiska astrologer (som också var mycket skickliga vid denna tid) noterade en komet som var synlig under drygt 2 månader våren år 5, vilket skulle kunna passa ganska bra in i bilden (redan Origenes på 300-talet menar nämligen att den stjärna som stjärntydarna följde nog var en komet).

Det råder dock inte enighet i uppfattningen att stjärnan skulle ha varit en astronomisk händelse utan kanske snarare rört sig om ett under eller en gudsuppenbarelse eller åtminstone ett inom- atmosfäriskt fenomen  (hur skulle till exempel en komet kunna "gå före" eller "stanna över" en plats? Matt 2:9).

Det går alltså inte att ge något bättre svar än att Jesus mest troligt föddes mellan år 7 och år 4 fvt och inte heller vilken tid på året.

Dock föddes ju Jesus någon gång och om man vill fira detta måste man ju helt enkelt bestämma sig för ett datum. Att då ta ett datum när nästan alla europeiska kulturer firade midvinterfest (dec-jan) var ganska strategiskt: på så sätt kristnade man en hednisk tradition utan att för den skull ta ifrån folket en viktig högtid.

På detta sätt har kristna missionärer alltid arbetat: istället för att beröva människor deras kultur, kristnar de den. Och visst är det väl ganska fint att vi därför inte längre midvinterblotar och har oss i Sverige såhär mitt i vintern, utan istället firar att världens frälsare kom till oss!

Gott nytt år!

Elias Tranefeldt

Tre vise män?

Hej Bibelsidan!
Vi läste julevangeliet hemma nu på julafton men det stod ingenting om de tre vise männen? När jag söker på de tre vise männen osv på bibeln.se kommer det inte heller upp något. Var kommer de ifrån? Skall jag plocka bort dem ur krubban nu eller?
/Andrea

 

 

Bibelsidan svarar:
Nej, det klart att du inte skall plocka bort dem! Men det är inte heller så konstigt att du inte hittar dem på bibeln.se eller i julevangeliet: i Bibel 2000 heter de nämligen "några österländska stjärntydare" och de återfinns inte i julevangeliet (som Luk 2:1-22 brukar kallas) utan i Matteusevangeliet (Matt 2:1-12). Dessa kommer till Maria och Jesus och hyllar honom som en kung med dyrbara gåvor. Inte heller står det något om att de skulle vara just 3 utan det heter bara att de är "några".

Ingen annan historia ur Bibeln är så återberättad och återgestaltad som berättelsen om Jesu födelse och ingen annan historia har därför broderats ut mer än just denna. Säg den svensk som inte har koll på att Maria red på en åsna till Betlehem, att det var fullt på värdshuset så de fick bo i stallet istället och att det där fanns en oxe och en åsna och strax efter herdarnas besök så kom tre vise män också och besökte stallet.

Ändå står det ingenting om detta i Bibeln. Det sägs inte hur Maria kom till Betlehem, det anges ingen orsak till att de inte fick rum på värdshuset, det står inget om några djur vid krubban och berättelsen om de vise männen återfinns inte i Lukas evangelium utan i Matteus och skildrar inte samma natt utan en dag minst 41 dagar senare (se nedan).

Å andra sidan måste ju Maria ha tagit sig fram på något sätt och eftersom Josef och Maria var fattiga (vilket man vet genom att de offrar två turturduvor istället för ett lamm i Luk 2:22-24) så hade de knappast råd med häst eller vagn. En så lång resa som från Galiéen till Betlehem krävde dock någon typ av färdhjälp för en gravid kvinna och att Josef skulle burit Maria hela vägen är knappast troligt, även om han tillhör historiens hjältar. En åsna är därför en ganska bra gissning om än bara en gissning.

Att de inte får komma in på värdshuset kan ha haft många anledningar och en viktig borde ha med rituell orenhet att göra: en födande kvinna blöder och blod var heligt och kunde därför orena omgivningen. Därmed var en födande kvinna något man inte gärna släppte in på exempelvis ett värdshus, en bra kompromiss kunde vara att kampera ihop med djuren. Rent sanitärt såg det nog ut på ungefär samma sätt som inne på värdshuset: jordgolv och tak. Att föda barn på den här tiden var ingen resa bland vita, nytvättade sjukhuslakan direkt.

Oxen och åsnan har gjort sitt intåg på scenen via ikonkonsten där de antagligen symboliserar GT och det gamla förbundet (både oxen och åsnan var viktiga djur i det gammaltestamentliga hushållet och nämns därför ofta i lagtexter mm). Därmed blir de också en manifestation av profetorden i Jesaja 1:3 "Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd." Ett viktigt tema i evangelierna är ju hur judarna förkastar Jesus. Att placera en oxe och en åsna vid krubban blev därför en ganska snygg visualisering av relationen Jesus-GT för de exegetiskt väl insatta ikonmålarna i den tidiga kyrkan (se ikonen ovan).

Mer problematiskt är det dock med de samtida herdarna och vise männen: bibelordet talar mycket klart om att dessa inte hälsade på samma natt. Herdarna kom den natt då Jesus föddes, men de vise männen (som alltså återfinns i Matteus evangelium) måste ha kommit minst 41 dagar senare. Detta eftersom Josef och Maria offrar fattigmansoffret efter Marias reningsperiod (som varade i 33 dagar efter en pojkes omskärelse vilken i sin tur skedde på åttonde dagen från födelsen). Då de vise männen kommer med guld, rökelse och myrra (för övrigt det som gör att man traditionellt antagit att de var tre eftersom de kommer med tre sorters presenter) skulle Maria och Josef haft mer än råd med ett lamm som offer vid reningsperiodens slut. Det står vidare att stjärntydarna kommer till det "hus" (grek οἰκία) där vilket endast avser ett boningshus för människor och absolut inte ett stall. Vidare ser vi att Herodes väljer att döda alla gossar som är upp till två år gamla efter att ha förhört sig om hur länge stjärnan varit synlig  - av det får man dra slutsatsen att Jesus knappast kan ha varit alldeles nyfödd, men däremot under två år.

Att julspel och konst ändå envisas med att placera herdar och vise män tillsammans har att göra med att båda händelserna avser och rör Jesus som litet barn och därför ligger Matt 2 rent tematiskt mycket nära Luk 2 och de är ganska lätta att koppla ihop. Faktum kvarstår ju Jesus föddes i Betlehem och såväl herdar som vise män kom och hyllade honom...

Så lämna du dina vise män i krubban därhemma, väl medveten om att de nog dök upp lite senare och till ett annat hus. det viktiga var ju ändå att de dök upp :)

Allt gott och Gott Nytt År!

Elias Tranefeldt

Vilken bibelöversättning är bäst?

Hej!

Nice att det äntligen finns ett ställe att diskutera bibelfrågor på på svenska!!!

Jag undrar: vilken är den bästa bibelöversättningen till svenska? ja har hört att det skulle vara folkbibeln som är mest ordagrann o mest “sann” /Anders

Bibelsidan svarar:

Jag skulle inte säga att det finns en översättning som är ”bäst” – alla översättningar är översättningar och som översättning betraktat så är det svårt att veta vad som är ”bäst”.

Hur skulle du till exempel bäst översätta ”morgonstund har guld i mund” till engelska? Det är ju ett känt ordspråk, men ganska ålderdomligt. Man kan tänka sig massa olika sätt att översätta detta på, mer eller mindre begripligt för en engelskspråkig. Därför måste man allid förstå målet med översättningen för att avgöra om det är en ”bra” översättning. Om målet är att läsaren skall förstå att det som sägs är ett gammalt ordspråk så vore nog tillexempel det bästa att översätta med det på engelska lika ålderdomliga ordspråket ”the early bird catches the worm” som har samma poäng som det svenska ordspråket ifråga: om man inte är lat så får man en bra lön. Men då missar man å andra sidan bilden med guld och morgonen som har detta guld i munnen. Om målet med översättningen är att översätta så att en engelsman förstår hur svenskar förr tänkte sig rikedom (guld) och att en morgon kan ha en mun så vore det kanske bättre att översätta med ”the morning has gold in its mouth”.

I båda dessa översättningar missar man dock att ordspråket på svenska rimmar. Om målet är att översätta så rimmet hörs måste vi alltså rimma även på engelska.

Tycker man dock att betydelsen och budskapet till en nutidsmänniska är det viktigaste skulle man kunna parafrasera hela versen och säga ”success comes to those who prepare well and put in effort.” … och så vidare.

Detta får tjäna som en liten illustration till hur svårt det är att översätta ”bäst” eller mest ”ordagrannt”. Något sådant finns egentligen inte. Istället är det bättre att tydligt redogöra för vilka mål man haft när man gjort översättningen och vad det är man velat lyfta fram så att andra som inte förstår grundspråket åtminstone förstår vilka intentioner man har haft vid sin översättning. Bibel 2000 redovisar detta mycket tydligt, liksom Folkbibeln: båda två mycket gedigna och väl bearbetade översättningar.

Generellt kan man dock säga att alla översättningar glider mellan de två ytterligheterna ”bokstavlig” och ”parafras” (omskrivning). Både Folkbibeln och Bibel 2000 ligger ganska mycket mitt emellan dessa yyterligheter, medan en översättning som tex Åkessons ligger så nära det bokstavliga att det ofta inte går att kalla för svenska . Motsatsen är Levande Bibeln som är en mycket tydligt parafras som bara slås av Barnbibeln i parafraserande.

Därmed finns det dem som hävdar att man alltså inte kan begripa vad som står i Bibeln eftersom det ändå kan översättas ”hur som helst”. Det är ungefär samma som att säga att det inte är någon idé att läsa Dostojevskij eller Stephenie Meyer på svenska eftersom det ändå bara är översättningar. Naturligtvis är en översättning begriplig och om det är språkkunniga människor som gjort den så är det till och med inte bara begriplig utan också ofta mycket bra.

Därför kan det vara roligt att ha många olika översättningar tillgängliga hemma i hyllan. Här på bibelsidan finns länkar till några och på nätet finns det desto fler. Läs och njut (eller bli irriterad). Men det bästa av allt är att originalen inte är borta och att det fortfarande går att läsa Bibeln på de språk de skrevs på. Och vill du utöka din förståelse av bibeltexten så skall du naturligtvis läsa hebreiska eller grekiska eller både och vid något bra universitet i vår vida värld!

PS! Det finns naturligtvis översättningar av Bibeln som bör kallas för dåliga eftersom de som översatt varit dåliga på grundspråken eller haft någon typ av agenda som gjort att de medvetet översatt på ett sätt som egentligen inte motsvarar grundspråket. Ett exempel här är Jehovas Vittnens ”Nya Världens Översättning” som är mycket undermålig rent språkligt. Däremot är den intressant ur religionsvetenskaplig synpunkt eftersom den säger mycket om Jehovas Vittnens idéer och teologi.

Allt gott!

Elias Tranefeldt