Krönikan över Juda kungar?

Hej Bibelsidan!
I första & andra kungaboken så står det lite här och där "..har nertecknas i krönikan om Juda kungar" eller "krönikan om Israels kungar". Vad är det för slags krönikor? :) /Alice

Bibelsidan svarar:
De böcker som refereras till på dessa ställen är förlorade böcker som (ännu!) inte återfunnits och avser en typ av litteratur som tycks ha varit ganska vanligt förekommande i hovbiblioteken på gamla testamentets tid: krönikor som sammanställde och berättade om händelser vid hovet och särskilt gällande kungarnas göranden och havanden. Det finns ytterligare en sådan förlorad källa som kallas för Salomos krönika (nämns i 1Kung 11:41). Har vi tur är det någon som lyckas hitta dessa böcker eller åtminstone delar av dem vid någon utgrävning någon gång. Fortfarande är det mycket nere i jorden som ligger och väntar på dig som arkeolog!

Elias

Halloj! Jag har en liten fråga. I 2 Mos 3 (Brinnande busken) där säger Gud till Mose att ta av sig sina skor för att han är på helig mark. Jag undrar vad Gud om det menas något speciellt med det eller är det "bara" helig mark eftersom Gud är där? /Alice

Bibelsidan svarar:

Hej Alice! Svaret är "både och": marken blir helig därför att Gud uppenbarar sig, precis som du säger men det är också så att Gud har utvalt just den platsen att uppenbara sig på och därför skall Mose räkna den som helig.

 

Denna plats blir också platsen dit Mose på Guds befallning tar sitt folk att fira gudstjänst efter att de räddats ut ur Egypten och även berget där Mose tar emot lagtavlorna från Herren.

 

Exakt var denna plats (Horebs berg, Sinai berg) ligger vet man inte idag: traditionen utpekar en bergstopp i sinaihalvöns bergsmassiv, men att detta skulle vara den historiska platsen är omtvistat.

 

Det kloster (St Katharina) som ligger vid foten av berget anses traditionellt vara byggt över den en gång brinnande busken (som dessutom fortfarande finns till beskådan). I detta kloster har några av de allra äldsta nytestamentliga manuskript som finns bevarats (Codex Sinaiticus, även refererat till som א) och såväl klostret som berget är välbesökta turistmål.

 

/Elias

Fråga: "I Matt 5:17-20 så säger Jesus att han inte har kommit för att upphäva lagen och att den som upphäver ett enda av buden ska räknas som den minste i himmelriket. Vad menar han och hur går detta ihop med gamla testamentets lagar om stening mm.? Gäller detta verkligen fortfarande?
/Samuel

Bibelsidan svarar:
Hej Samuel!
Det är en stor och mycket omdebatterad fråga du berör. Hur ska vi se på Lagen egentligen?
Låt oss börja med att noga kolla den text som du citerar. Jag tror att flera saker i själva texten kan hjälpa oss att förstå vad Jesus menar egentligen.

 Jesus säger i texten att han inte kommit för att upphäva "Lagen och profeterna", vilket är ett slags samlingsbegrepp för hela Gamla Testamentet, ibland sa man också "Lagen, profeterna och skrifterna". När vi läser ordet Lagen tänker vi lätt i termer av lagbud; "Om någon gör x ska den straffas med y" men när man i Bibeln talar om Lagen menas ofta de 5 moseböckerna eller hela GT, man talar alltså både om historia, Guds uttalade vilja,  Mose lagar till Israel, profeternas budskap och även offerväsendet. Allt det är Torah, Lagen. Ordet Torah skulle också kunna översättas med "Undervisning" (alltså Guds undervisning);

Historia - Visar i konkreta situationer hur Gud agerar och vem Han är. Han är den som skapat oss, Han förlåter folk när de omvänder sig, Han svarar på bön osv.

Guds uttalade vilja - Gud uttrycker på många ställen vad Han vill. Det främsta exemplet på detta är Guds 10 bud.

Mose lag - Visar hur Mose (med Guds ledning) tillämpade Guds vilja i Israel på den tiden.

Offerväsendet - Visar hur Gud genom offer kan rena oss från våra synder. Visar på vårt behov av att bli förlåtna för att kunna vara tillsammans med en Helig och god Gud.

Det Jesus säger är alltså; Gud har inte ändrat sig! Tyckte Han att det var fel att mörda innan tycker Han att det är fel fortfarande, och inte bara det utan Han tycker att det är fel att ens kalla någon en dåre. Läser man vidare i texten ser du att det är detta som Jesus fortsätter att förklara. Exemplen han tar på bud som man inte får upphäva är t.ex. "Du ska inte mörda" och "Du ska inte begå äktenskapsbrott" (moraliska principer, inte tillämpningar). Kort sagt; Gud är densamme igår, idag och för alltid och Hans vilja kommer aldrig att ändras. När Jesus nu säger att han ska uppfylla Lagen betyder det att han förkroppsligar Guds vilja genom att han lever ett liv utan synd, blir vårt offer, uppfyller Guds löften osv.

Hur ska vi då se på Mose lag, alltså den praktiska rättskipningen i Israel? Detta var en tillämpning av Guds vilja i en konkret situation.

Låt oss ta ett exempel. I Israel var det lag på att om en kvinna blev änka men inte hade barn så skulle mannens bror gifta sig med henne och ge henne barn. Detta kan låta ganska hemskt för oss. Men i den kulturen var det en väldigt bra lag; kvinnan blev i den kulturen försörjd först av sin far, sedan sin man och sist (om mannen dog) av sina söner. I det här fallet skulle hon alltså hamna mellan stolarna, hon kunde inte försörja sig själv, men kunde också få det svårt att gifta sig igen eftersom hon inte var jungfru längre. Lagen var till för att beskydda henne, eftersom Gud bryr sig om de utsatta i samhället. Men skulle denna lag fungera för oss att följa idag?

I Nya Testamentet förklarar Paulus att hedningar(icke-judar) som blir kristna inte behöver följa Israels lagar, och det var också därför man inte ville omskära dem. Vi tror på Israels Gud, men vi är inte judar! De lagar du nämnde om stening är en tillämpning för ett annat folk (ett väldigt speciellt folk som gemensamt beslutat att följa Guds vilja) i en annan tid och ett annat sammanhang.

I Apg 15:1-21 får vi följa hur apostlarna resonerar kring detta. De beslutar gemensamt att de hednakristna inte ska behöva följa Mose lag (förutom det som i Mose lag sägs gälla för även ickejudar: att inte äta blod och avgudaoffer och avhålla sig från otukt) men de åläggs ändå samtidigt att de hålla en hög moralisk standard.

Så har då Israels lagar, Mose lag, någon betydelse för oss eller ska vi bara hoppa över de texterna?
Själv tycker jag att det ger mycket att försöka förstå dessa lagar, eftersom de berättar om Guds vilja in i deras situation, vilket hjälper mig att förstå vad Gud värderar, så att jag kan förstå Guds vilja i vår moderna tid. Därför talar man i Nya Testamentet om att vi ska låta oss förvandlas genom sinnets förnyelse så att vi kan pröva vad som är Guds vilja (Rom 12:2).

I exemplet tidigare kan vi t.ex. se något av Guds omsorg om de utsatta i vårt samhälle. Det sporrar oss att hjälpa ensamstående, att hjälpa flyktingar och andra utsatta.

Vi står inte under Israels lagar, men vi står under Guds vilja. Vår uppgift blir att bedöma hur vi ska kunna följa Honom i vårt land, i vår situation.
Jag hoppas att svaret hjälpte, annars får ni gärna fråga vidare!
/Thomas Fryxelius

Celibat???

Finns det något om celibat med i Bibeln? Hittar inte själva ordet när jag söker på Bibeln.se.
Har ni något bra att säga? /Linus

Bibelsidan svarar:

Det är inte så konstigt att du inte hittar ordet celibat i bibeln eftersom detta ord inte finns i bibeltexten. Det celibatet handlar om – att medvetet avstå från att leva ut sin sexualitet för himmelrikets skull – är dock centralt när det kommer till den bibliska undervisningen om sexualitet.

Den mest sammanhängande undervisningen på detta tema hittar man hos Paulus. Särskilt 1 Kor 6:12-7:40  kan (till stora delar) ses som ett brandtal just för att leva som singel. Det är den uppenbart ogifte* aposteln Paulus som talar:

 

Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag (dvs ogift). Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat. Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. …

Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill. Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags, och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags. Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit. …

En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande. (1 Kor 7:7-9, 32b-35, 39-40)

Av sammanhanget är det tydligt att Paulus främsta angelägenhet i det han skriver är att missionsuppdraget ska kunna utföras så effektivt som möjligt. Och alla som har bildat familj kan ju ganska lätt konstatera att han har rätt: med äktenskap och barn kommer nya lojaliteter – lojaliteter som Paulus på intet sätt ifrågasätter. Faktum är att det är just för att han bejakar dessa som han (i stället) förordar celibatet. Om tiden är kort är det kanske viktigare att prioritera missionen än att ”stadga sig” med fru/man och barn – för att nu inte tala om villa, volvo och vovve …

Hursomhelst kan man säga att Paulus i och med detta bygger vidare på en undervisning som kan härledas även till Jesus själv. I slutet av sin undervisning om äktenskapet i Matteus 19 säger Herren:

Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan. Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig. (Matt 19:11-12)

I dessa verser identifierar Jesus tre olika grupper, som alla har det gemensamt att de behöver leva i celibat:

1) De som är ”födda sådana”

2) De som har blivit ”gjorda sådana”

3) De som ”för himmelrikets skull inte gifter sig”

Kategori 1 kan med största sannolikhet handla om flera olika grupper. Det kan handla om personer som inte känner sig attraherade av andra och/eller saknar längtan efter familj och barn. Men det kan även handla om könlösa eller människor med en sexuell orientering som gör att de känner att de inte vill eller kan ingå ett (heterosexuellt) äktenskap.

Kategori 2 ska rimligen ses som en omskrivning för kastrater eller eunucker – en grupp som inte är särskilt vanlig i Västvärlden i dag (även om sterilisering faktiskt förekommer även i Sverige), men som definitivt var en folkgrupp att räkna med i det gamla Romarriket.

Kategori 3, slutligen, handlar om just det som aposteln Paulus talar om i 1 Kor 7: människor som med hänvisning till sin personliga kallelse till mission och evangelisation väljer att avstå från äktenskap och barn – ”för himmelrikets skull”. 

Celibatet kan därmed beskrivas som ett bejakat singelskap. En önskan eller kallelse att leva utan vare sig tillfälliga eller långvariga sexuella relationer, och därmed också utan det familjeliv som kan bli frukten av att vara gift. Detta för att kunna använda all sin tid åt att sprida och förkunna evangeliet utan att behöva ta hänsyn till familj.

Så även om celibatet som term inte återfinns i Bibeln är det likafullt ett fullt legitimt livsval hämtat direkt från bibelordet och som bär på en särskild välsignelse för den som väljer att gå in i det.

Olof Edsinger

 

PS! Underförstått i resonemanget ovan är att sex är något som hör äktenskapet till. En kristen som inte är gift uppmanas i Bibeln avstå från sex fram till dess att han eller hon gifter sig. Om detta ”tillstånd” ska benämnas med termen celibat eller inte kan man diskutera. Bibelns uttryck för sex före eller utanför äktenskapet är ”otukt”. Se gärna mina andra artiklar i ämnet på www.efterkristus.nu

 

*) Personligen tror jag att Paulus var änkeman, men att han hade valt att inte gifta om sig. Som tidigare artiklar har visat var han absolut inte sexualfientlig, och han talar dessutom med en stor insikt om det sexuella samlivet inom äktenskapet. Framför allt är det högst osannolikt att han som farisé – innan han blev kristen – skulle ha valt ett liv som singel. Äktenskapet stod nämligen högt i kurs i den judiska religionen. En intressant detalj är också att vi genom Paulus vittnesbörd vet att ”de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas” var gifta (se 1 Kor 9:5).

Har Gud ändrat sig?

Varför tar det så lång tid innan kristendomen som religion spreds till "hedningarna"? Vad var det som fick Gud att ändra sig från bara judar till alla folkslag? /Sigrid


Bibelsidan svarar:
Hej Sigrid!
I Bibeln ser vi tydligt hur Gud visserligen utväljer ett folk åt sig - judarna - men inte för att han bara vill ha ett enda folk utan för att han genom detta folk vill nå och utvälja också alla andra människor.

Detta historiska skede brukar benämnas med "frälsningshistorien" och ser den historiska utvecklingen i världen som styrd och planerad av Gud: Guds idé, ända från början, var att nå ut till HELA mänskligheten genom sin son och ett förbund med mänskligheten som inte bara gällde ett land och ett folk utan Himmelriket och alla folk. Tiden fram till Jesus kan alltså ses som en förberedelseperiod där Gud förbereder sitt folk för den Messias som han lovar att sända mänskligheten. I 1 Mos kan vi exempelvis läsa hur Gud lovar Abraham (judarnas stamfader) att:

I din avkomma (dvs judarna och i förlängningen Messias) skall alla jordens folk bli välsignade. (1 Mos 22:18 Svenska Folkbibeln).*

Gud har alltså inte ändrat sig, han fullföljde sin plan så som den var uttänkt redan från början.
Och till denna plan krävdes ett visst folk och en viss tid. Att det då känns som lång tid mellan skapelse och Jesus och sedan oss är mer för att vi är människor och ganska kortlivade av oss: några tusen år är inte särskilt lång tid för honom som lägger pusslet - han har en evighet på sig :)
/Emanuel Gillberg

*Här översätter Bibel 2000 av någon anledning "alla folk skall önska sig den välsignelse du har fått" vilket är en ganska märklig översättning då den inte har någon som bäring rent språkligt. Se grundtexten här. Så finns det heller inga andra bibelöversättningar som ger en dylik översättning utan de översätter alla mer ordagrant med just "i/genom din avkomma/säd skall..."

Störa de döda?

Hej!

Var någonstans i Bibeln står det att man inte ska störa de som redan är döda? /Åsa

 

Bibelsidan svarar:

 

Hej Åsa!

Något sådant påstående finns inte i Bibeln. Däremot har man i kristen teologi tydligt dragit en sådan slutsats i och med de få passager som omtalar andebesvärjelse, vilka alla gör det i negativa ordalag. Se tex Apg 16:16-18 och Jes 8:19-20. Det närmaste man kommer att "störa" döda i den bibliska texten är då kungen Saul besöker andebesvärjerskan i En- Dor och där får kontakt med den avlidna Samuel som då undrar "varför har du stört min ro och manat fram mig?" (1 Sam 28:15). Det är dock tydligt att Saul här bryter mot sina egna lagar som i enlighet med 2 Mos 22:18 förbjudit den sortens verksamhet. Att "störa" döda uppfattas alltså i kristen tradition uppfattats som ockult, förkastligt och djupt ogudaktigt då det gränsar till avguderi och svartkonst.

 

Allt gott!

Elias Tranefeldt

Är himlen på riktigt?

Hej Bibelsidan!
Finns himlen på riktigt eller är det bara en symbol som Jesus använder för någonting annat? Himlen står ju för många olika saker i bibeln; atmosfären, Guds namn, evigheten etc. Kan det vara så att Jesus menar att himmelriket är inom oss och att vi bara tolkat in att det finns en himmel när vi sedan dör? Vad står det i bibeln som styrker att det väntar en himmel för de som tror? - Hanna

Bibelsidan svarar:
Hej Hanna! Som du mycket riktigt skriver står begreppet himlen för en rad olika saker. Jag ska försöka förklara de olika begreppen lite. Bibeln har ganska mycket att säga om alla de här sakerna, så jag skickar med bibelord på de olika ställena, så kan du läsa vidare själv.

Vi tittar först på framtidshoppet, det vi oftast menar när vi talar om att komma till himlen, för att sedan kolla på en rad andra begrepp som lätt kan blandas samman med dessa.

– Paradiset/att vara hos Herren
I Luk 23:43 Jesus lovar rövaren på korset: ”Redan idag ska du vara med mig i paradiset.” 2 Kor 5:8 När Paulus talar om vad som sker när man dör kallar han det att ”flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.” Fil 1:23 Här talar Paulus om döden som att ”bryta upp och vara hos Kristus” Joh 14:2 Jesus talar om att ”i min Faders hus finns många rum:” Pred 12:7 I Predikaren talas om döden, då ”stoftet (kroppen alltså)vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den.” Alla dessa texter uppfattar jag som en okroppslig tillvaro i Guds närhet, som är det första som händer när man dör som kristen. Detta är kanske det som mest liknar den klassiska synen på himlen, men är inte det slutliga hoppet för oss. I Uppenbarelseboken kap 6 beskrivs hur de döda kristna finns i Guds närhet i väntan på uppståndelsen. Så direkt efter att en kristen dör förs den personen in i Guds närhet. Detta verkar vara ett stilla tillstånd av vila och de som dör sägs vid flera tillfällen bara sova i väntan på uppståndelsen(Matt 9:24, 1 Tess 4:13). – Jesu återkomst/Uppståndelsen Sedan den tidigaste kristna tiden har hoppet varit att Jesus ska komma tillbaka till jorden i härlighet. Det finns en rad olika löften i Bibeln om vad detta kommer att innebära. Här är några: 1. Vi ska få nya, odödliga kroppar som den som Jesus hade efter uppståndelsen (1 Kor 15:42-44). Målet är alltså inte i slutändan att komma ”bort” till himlen, utan till slut ska det som Gud skapat; människan och jorden, förvandlas och upprättas. 2. Vi ska bli lika Jesus (1 Joh 3:2); Och den likheten kommer inte bara att vara att vi kommer att få nya kroppar utan vi kommer att bli fria från synden och själviskheten.

– Det nya Jerusalem
I slutet av Uppenbarelseboken beskrivs hur det himmelska Jerusalem kommer ner ifrån himlen till Jorden och att Gud ska ta sin boning ibland oss. Så i slutändan så ska inte vi komma till Gud i himlen, utan Gud komma till oss på jorden. – Guds rike/himmelriket Det här är ett begrepp som Jesus talade mycket om i både sina liknelser och den övriga undervisningen. Guds rike har blivit förutsagt av bl.a. profeten Daniel, som skriver att ett evigt rike ska etableras under romarrikets tid (Dan 2:44). Guds rike är där Gud regerar, och Guds rike kom till jorden genom Jesus och utbreds i den Helige Andes kraft. Jag tror att detta är det vi ber om när vi ber ”låt ditt rike komma!”. Guds rike kommer till slut att gälla över hela jorden när Jesus kommit tillbaka. Detta är egentligen inte det vi brukar mena när vi talar om himlen. ”Himmelriket är inom er” översätts olika i olika översättningar. Jag tror den bästa översättningen är ”Guds rike är mitt ibland er” och att Jesus talade om att Guds rike hade kommit eftersom han själv var där och på olika sätt drev det onda på flykten genom att bota sjuka, driva ut onda andar och föra människor till Gud. Här finns en nära koppling till himlen, eftersom Guds rike fullt ut kommer att komma när Jesus kommer tillbaka. Men det mesta av det som sägs om Guds rike handlar om hur Guds vilja ska ske på jorden. – Himlen/Guds himmel: Vi ber ”Ske din vilja, såsom i himlen, så ock på jorden”. Gud är ande och kan inte hittas i vår materiella värld. Men den himmelska världen är en verklighet som det talas om och som vissa människor fått skåda in i genom visioner. Några exempel är Jesaja (Jes 6), Daniel (Dan 7) och Johannes (Upp 4). En intressant aspekt av detta är att i grundtexten står det ofta ”himlarna” i plural; t.ex. står det egentligen ”Fader Vår som är i himlarna.”. I 2 Kor 12:2 står det om en person som rycks upp i tredje himlen. Det står inte så mycket om detta, men det verkar som att det finns olika nivåer i himlen, av den verkliga andliga verkligheten.

– Himlen/Fästet
Ordet himlen används också om rymden, alltså om hela universum. Det används också om atmosfären, om himlen som fåglarna flyger i. Jag tror att det finns två väldigt viktiga saker som handlar om vårt hopp (himlen), som ofta återkommer i Bibeln. För det första är det värt allt att få vara där hos Gud. Paulus skriver att den här tidens lidande väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer. Och Paulus led mer än de flesta kristna idag; Han piskades, satt i fängelse, led skeppsbrott, blev biten av en orm, misshandlades och blev till slut halshuggen! Det finns ingenting på jorden som är värt att missa himlen för! ”vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? (Mark 8:36)” frågar Jesus. För det andra är hela Bibelns budskap att Gud kommer till oss. Han kom som Jesus till oss, och han kommer att komma till jorden för att bo här tillsammans med Honom. Han skapade världen, han kommer att upprätta den. Och vi är skapade för att vara människor, och det kommer vi att vara i evigheten, inte okroppsliga andar.

Allt gott!

/Thomas Fryxelius