Vilka är "vi"?

Fråga:
Hej Bibelsidan!
I apostlagärningarna 16:10 börjar Lukas plötsligt att skriva "Vi" istället för "De" som tidigare i texten. Vad beror det här på? Tidigare och senare är det "De" hela tiden. /Sofia

Bibelsidan svarar:
Hej Sofia! Den mest naturliga förklaringen till dessa lite mystiska "vi-passager" (Apg 16:10, 20:5; 21:1; 27:1) är att Lukas som skriver helt enkelt anslöt till dessa delar av missionsresan i egen hög person och på så vis också berättar om det i förstaperson. Se gärna noten i Bibel 2000 till detta!
Allt gott!
/Elias Tranefeldt

Var håller Kristus hus?

Fråga:
I liknelsen om herden och det förlorade fåret är Kristus herden; i liknelsen om kvinnan och det förlorade myntet är Kristus kvinnan. Men vem är han i liknelsen om den förlorade sonen?

Huvudkaraktären är ju fadern som ger sin son halva arvet och sedan förlåter honom och ställer till med stor fest. Men Jesus kan ju inte vara fadern för i Bibeln är Fadern Gud. Är inte Kristus med i liknelsen? /Tilda

 

Bibelsidan svarar:

I Jesu liknelser handlar det ofta att beskriva hur Fadern, Guds rike eller Messias är. Det gör att man inte alltid kan identifiera dem alla samtidigt i liknelserna och inga liknelser gör anspråk på att vara fullständigt uttömmande på vem eller hur Gud är.

 

Kort skulle man kunna svara att då Fadern och Sonen är ett (Joh 10:30 - de är ju båda Gud) så kan man lika gärna som att läsa in Fadern i fadern läsa in Kristus: Jesus står alltid och önskar att vi skall vända om från vårt onda och komma till honom och be om förlåtelse. Då tar han emot oss med öppna armar och gästabud. Precis som Fadern. "Vad fadern gör, det gör också sonen" säger till och med Jesus i Joh 5:19.

 

Då Bibeln beskriver Gud som treenig (själva ordet är kyrkans uppfinning för att sätta en term på Bibelns sätt att framställa Gud) är det inte så enkelt som att säga att i Bibeln är Fadern Gud: Anden är också Gud i Bibeln, liksom Sonen (Kristus).

 

Ibland väljer Jesus att fokusera på Fadern i sina liknelser och ibland på sonen och gemensamt är att han då ger olika bilder av det gudomliga: Gud.

 

Allt gott!/ Elias Tranefeldt

Finns det drakar i Bibeln?

Fråga:

I psalm 91:13 står det "över lejon och ormar går du fram, du trampar på vilddjur och drakar." Menar den som skrev psalmen att det fanns drakar eller vad menas med drakar? /Alice 

Bibelsidan svarar:

Hej Alice!

Psalmisten menar att den gudfruktige kan få Guds beskydd från det allra farligaste och mest fruktade. Inte ens ormar, lejon eller drakar kan skrämma den som har Herrens beskydd.

När det kommer till själva ordet ”drakar” är det dock intressant ur översättningssynpunkt:

Bibel 2000 översätter det hebreiska ordet tannin med ”drakar” vilket flera andra översättningar också gör. Den typ av drakar som vi i västvärlden kanske tänker på när vi hör ordet (typ Smaug i Bilbo) är dock inte något som återfinns vare sig i Bibeln eller från bildkonst från biblisk tid.

Tittar man dock lite närmare på ordet tannin kan man dock konstatera följande med säkerhet: (1) Det handlar om något slags djur står och (2) det är dessutom ett otrevligt sådant. Roten till ordet är lite omdiskuterad, men skulle kunna ha med att ”förlänga”, ”dra ut” att göra. Det har föranlett vissa att dra slutsatsen att det rör sig om något slags orm. Så tycks det också tydligt förhålla sig i 2 Mos kap 7 där Moses stav blir till en tannin som äter upp de egyptiska trollkarlarnas tannin.

Då det är stavarna som ändrar utseende ligger det väldigt nära till hands att tänka just ”orm” – något man också gjort långt tillbaka i judisk tradition. Tannin tycks tycka om och uppehålla sig på öde, karga och förödda platser (Jes 43:20,  Jer 9:11) men lika gärna i vattnet (Ps 74:13 mfl) vilket föranleder läsaren att tänka att ordet kanske är mer av ett samlingsnamn för ormliknande (utdragna/förlängda) varelser både på land och i vatten.

När Gud skapar de stora ”havsdjuren” (Bibel 2000) i Gen 1:21 är det återigen tannin det står i hebreiskan vilket underbygger tanken på samlingsnamn eftersom allt det som skapas anges som olika grupper (fyrfotadjur, fåglar, kräldjur osv). Kanske såg man på tannin (”ormdjur”) som en egen kategori i skapelsen. Det enda ställe som ställer till det för denna förklaring är Klag 4:3 där det står att tannin ger sina ungar bröstet (här översätter Bibel 2000 med ”schakal” istället, vilket de gör även på de ställen i Jesaja (tex 13:22 o 43:20) där det är möjligt att författaren inte alls avser något ormliknande) vilket ju inga kända ormar gör.

Att som Bibel 2000 översätta med ”drake” är för att få med den skrämmande och gigantiska dimensionen av tannin som ofta tycks finnas där. Tannin var inte bara småormar i händerna på egyptiska trollkarlar utan lika gärna gigantiska sjö och havsmonster (se uppräkningen av ordets förekomst nedan).

När det gäller just djur och växter, djur och väsen i Bibeln så är det vanligt att vi har för lite kunskap för att veta exakt vad författarna avsåg. Det gör också att antalet olika sätt att översätta på bli ganska stort när man försöker få ordet att passa in i sammanhanget i övrigt. Här nedan följer en lista på alla ställen där tannin förekommer i bibeltexten samt vilken översättning Bibel 2000 har valt att ge:

Gen 1:21 (orm)

Exd 7:9 (orm)
Exd 7:10 (orm)
Exd 7:12 (orm)
Deu 32:33 (orm)
Neh 2:13 (drake)
Job 7:12 (drake)
Job 30:29 (drake)

Psa 44:20 (drake)

Psa 74:13 (drake)
Psa 91:13 (drake)
Psa 148:7 (havsdjur)
Jes 13:22 (schakal)
Jes 27:1 (drake)
 Jes  34:13 (schakal)
 Jes 35:7 (schakal)
 Jes 43:20 (schakal)
 Jes 51:9 (drake)
Jer 9:11 (schakal)
 Jer 10:22 (schakal)
 Jer 14:6 (schakal)
Jer 49:33 (schakal)
Jer 51:34 (schakal)
 Jer 51:37 (schakal)
Klag 4:3 (schakal)
Hes 29:3 (krokodil)
Hes 32:2 (odjur)
Mik 1:8 (schakal)
 
PS! I Jes 30:6 står det i Bibel 2000 ”flygande drakar” som en översättning av ordet seraf som också är ett väsen man inte riktigt vet hur folk föreställde sig att det såg ut. Men att utreda det får bli en en egen fråga i sådana fall!

Allt gott!

/Elias Tranefeldt

 

 

Krönikan över Juda kungar?

Hej Bibelsidan!
I första & andra kungaboken så står det lite här och där "..har nertecknas i krönikan om Juda kungar" eller "krönikan om Israels kungar". Vad är det för slags krönikor? :) /Alice

Bibelsidan svarar:
De böcker som refereras till på dessa ställen är förlorade böcker som (ännu!) inte återfunnits och avser en typ av litteratur som tycks ha varit ganska vanligt förekommande i hovbiblioteken på gamla testamentets tid: krönikor som sammanställde och berättade om händelser vid hovet och särskilt gällande kungarnas göranden och havanden. Det finns ytterligare en sådan förlorad källa som kallas för Salomos krönika (nämns i 1Kung 11:41). Har vi tur är det någon som lyckas hitta dessa böcker eller åtminstone delar av dem vid någon utgrävning någon gång. Fortfarande är det mycket nere i jorden som ligger och väntar på dig som arkeolog!

Elias

Halloj! Jag har en liten fråga. I 2 Mos 3 (Brinnande busken) där säger Gud till Mose att ta av sig sina skor för att han är på helig mark. Jag undrar vad Gud om det menas något speciellt med det eller är det "bara" helig mark eftersom Gud är där? /Alice

Bibelsidan svarar:

Hej Alice! Svaret är "både och": marken blir helig därför att Gud uppenbarar sig, precis som du säger men det är också så att Gud har utvalt just den platsen att uppenbara sig på och därför skall Mose räkna den som helig.

 

Denna plats blir också platsen dit Mose på Guds befallning tar sitt folk att fira gudstjänst efter att de räddats ut ur Egypten och även berget där Mose tar emot lagtavlorna från Herren.

 

Exakt var denna plats (Horebs berg, Sinai berg) ligger vet man inte idag: traditionen utpekar en bergstopp i sinaihalvöns bergsmassiv, men att detta skulle vara den historiska platsen är omtvistat.

 

Det kloster (St Katharina) som ligger vid foten av berget anses traditionellt vara byggt över den en gång brinnande busken (som dessutom fortfarande finns till beskådan). I detta kloster har några av de allra äldsta nytestamentliga manuskript som finns bevarats (Codex Sinaiticus, även refererat till som א) och såväl klostret som berget är välbesökta turistmål.

 

/Elias

Fråga: "I Matt 5:17-20 så säger Jesus att han inte har kommit för att upphäva lagen och att den som upphäver ett enda av buden ska räknas som den minste i himmelriket. Vad menar han och hur går detta ihop med gamla testamentets lagar om stening mm.? Gäller detta verkligen fortfarande?
/Samuel

Bibelsidan svarar:
Hej Samuel!
Det är en stor och mycket omdebatterad fråga du berör. Hur ska vi se på Lagen egentligen?
Låt oss börja med att noga kolla den text som du citerar. Jag tror att flera saker i själva texten kan hjälpa oss att förstå vad Jesus menar egentligen.

 Jesus säger i texten att han inte kommit för att upphäva "Lagen och profeterna", vilket är ett slags samlingsbegrepp för hela Gamla Testamentet, ibland sa man också "Lagen, profeterna och skrifterna". När vi läser ordet Lagen tänker vi lätt i termer av lagbud; "Om någon gör x ska den straffas med y" men när man i Bibeln talar om Lagen menas ofta de 5 moseböckerna eller hela GT, man talar alltså både om historia, Guds uttalade vilja,  Mose lagar till Israel, profeternas budskap och även offerväsendet. Allt det är Torah, Lagen. Ordet Torah skulle också kunna översättas med "Undervisning" (alltså Guds undervisning);

Historia - Visar i konkreta situationer hur Gud agerar och vem Han är. Han är den som skapat oss, Han förlåter folk när de omvänder sig, Han svarar på bön osv.

Guds uttalade vilja - Gud uttrycker på många ställen vad Han vill. Det främsta exemplet på detta är Guds 10 bud.

Mose lag - Visar hur Mose (med Guds ledning) tillämpade Guds vilja i Israel på den tiden.

Offerväsendet - Visar hur Gud genom offer kan rena oss från våra synder. Visar på vårt behov av att bli förlåtna för att kunna vara tillsammans med en Helig och god Gud.

Det Jesus säger är alltså; Gud har inte ändrat sig! Tyckte Han att det var fel att mörda innan tycker Han att det är fel fortfarande, och inte bara det utan Han tycker att det är fel att ens kalla någon en dåre. Läser man vidare i texten ser du att det är detta som Jesus fortsätter att förklara. Exemplen han tar på bud som man inte får upphäva är t.ex. "Du ska inte mörda" och "Du ska inte begå äktenskapsbrott" (moraliska principer, inte tillämpningar). Kort sagt; Gud är densamme igår, idag och för alltid och Hans vilja kommer aldrig att ändras. När Jesus nu säger att han ska uppfylla Lagen betyder det att han förkroppsligar Guds vilja genom att han lever ett liv utan synd, blir vårt offer, uppfyller Guds löften osv.

Hur ska vi då se på Mose lag, alltså den praktiska rättskipningen i Israel? Detta var en tillämpning av Guds vilja i en konkret situation.

Låt oss ta ett exempel. I Israel var det lag på att om en kvinna blev änka men inte hade barn så skulle mannens bror gifta sig med henne och ge henne barn. Detta kan låta ganska hemskt för oss. Men i den kulturen var det en väldigt bra lag; kvinnan blev i den kulturen försörjd först av sin far, sedan sin man och sist (om mannen dog) av sina söner. I det här fallet skulle hon alltså hamna mellan stolarna, hon kunde inte försörja sig själv, men kunde också få det svårt att gifta sig igen eftersom hon inte var jungfru längre. Lagen var till för att beskydda henne, eftersom Gud bryr sig om de utsatta i samhället. Men skulle denna lag fungera för oss att följa idag?

I Nya Testamentet förklarar Paulus att hedningar(icke-judar) som blir kristna inte behöver följa Israels lagar, och det var också därför man inte ville omskära dem. Vi tror på Israels Gud, men vi är inte judar! De lagar du nämnde om stening är en tillämpning för ett annat folk (ett väldigt speciellt folk som gemensamt beslutat att följa Guds vilja) i en annan tid och ett annat sammanhang.

I Apg 15:1-21 får vi följa hur apostlarna resonerar kring detta. De beslutar gemensamt att de hednakristna inte ska behöva följa Mose lag (förutom det som i Mose lag sägs gälla för även ickejudar: att inte äta blod och avgudaoffer och avhålla sig från otukt) men de åläggs ändå samtidigt att de hålla en hög moralisk standard.

Så har då Israels lagar, Mose lag, någon betydelse för oss eller ska vi bara hoppa över de texterna?
Själv tycker jag att det ger mycket att försöka förstå dessa lagar, eftersom de berättar om Guds vilja in i deras situation, vilket hjälper mig att förstå vad Gud värderar, så att jag kan förstå Guds vilja i vår moderna tid. Därför talar man i Nya Testamentet om att vi ska låta oss förvandlas genom sinnets förnyelse så att vi kan pröva vad som är Guds vilja (Rom 12:2).

I exemplet tidigare kan vi t.ex. se något av Guds omsorg om de utsatta i vårt samhälle. Det sporrar oss att hjälpa ensamstående, att hjälpa flyktingar och andra utsatta.

Vi står inte under Israels lagar, men vi står under Guds vilja. Vår uppgift blir att bedöma hur vi ska kunna följa Honom i vårt land, i vår situation.
Jag hoppas att svaret hjälpte, annars får ni gärna fråga vidare!
/Thomas Fryxelius

Celibat???

Finns det något om celibat med i Bibeln? Hittar inte själva ordet när jag söker på Bibeln.se.
Har ni något bra att säga? /Linus

Bibelsidan svarar:

Det är inte så konstigt att du inte hittar ordet celibat i bibeln eftersom detta ord inte finns i bibeltexten. Det celibatet handlar om – att medvetet avstå från att leva ut sin sexualitet för himmelrikets skull – är dock centralt när det kommer till den bibliska undervisningen om sexualitet.

Den mest sammanhängande undervisningen på detta tema hittar man hos Paulus. Särskilt 1 Kor 6:12-7:40  kan (till stora delar) ses som ett brandtal just för att leva som singel. Det är den uppenbart ogifte* aposteln Paulus som talar:

 

Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag (dvs ogift). Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat. Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. …

Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill. Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags, och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags. Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit. …

En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande. (1 Kor 7:7-9, 32b-35, 39-40)

Av sammanhanget är det tydligt att Paulus främsta angelägenhet i det han skriver är att missionsuppdraget ska kunna utföras så effektivt som möjligt. Och alla som har bildat familj kan ju ganska lätt konstatera att han har rätt: med äktenskap och barn kommer nya lojaliteter – lojaliteter som Paulus på intet sätt ifrågasätter. Faktum är att det är just för att han bejakar dessa som han (i stället) förordar celibatet. Om tiden är kort är det kanske viktigare att prioritera missionen än att ”stadga sig” med fru/man och barn – för att nu inte tala om villa, volvo och vovve …

Hursomhelst kan man säga att Paulus i och med detta bygger vidare på en undervisning som kan härledas även till Jesus själv. I slutet av sin undervisning om äktenskapet i Matteus 19 säger Herren:

Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan. Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig. (Matt 19:11-12)

I dessa verser identifierar Jesus tre olika grupper, som alla har det gemensamt att de behöver leva i celibat:

1) De som är ”födda sådana”

2) De som har blivit ”gjorda sådana”

3) De som ”för himmelrikets skull inte gifter sig”

Kategori 1 kan med största sannolikhet handla om flera olika grupper. Det kan handla om personer som inte känner sig attraherade av andra och/eller saknar längtan efter familj och barn. Men det kan även handla om könlösa eller människor med en sexuell orientering som gör att de känner att de inte vill eller kan ingå ett (heterosexuellt) äktenskap.

Kategori 2 ska rimligen ses som en omskrivning för kastrater eller eunucker – en grupp som inte är särskilt vanlig i Västvärlden i dag (även om sterilisering faktiskt förekommer även i Sverige), men som definitivt var en folkgrupp att räkna med i det gamla Romarriket.

Kategori 3, slutligen, handlar om just det som aposteln Paulus talar om i 1 Kor 7: människor som med hänvisning till sin personliga kallelse till mission och evangelisation väljer att avstå från äktenskap och barn – ”för himmelrikets skull”. 

Celibatet kan därmed beskrivas som ett bejakat singelskap. En önskan eller kallelse att leva utan vare sig tillfälliga eller långvariga sexuella relationer, och därmed också utan det familjeliv som kan bli frukten av att vara gift. Detta för att kunna använda all sin tid åt att sprida och förkunna evangeliet utan att behöva ta hänsyn till familj.

Så även om celibatet som term inte återfinns i Bibeln är det likafullt ett fullt legitimt livsval hämtat direkt från bibelordet och som bär på en särskild välsignelse för den som väljer att gå in i det.

Olof Edsinger

 

PS! Underförstått i resonemanget ovan är att sex är något som hör äktenskapet till. En kristen som inte är gift uppmanas i Bibeln avstå från sex fram till dess att han eller hon gifter sig. Om detta ”tillstånd” ska benämnas med termen celibat eller inte kan man diskutera. Bibelns uttryck för sex före eller utanför äktenskapet är ”otukt”. Se gärna mina andra artiklar i ämnet på www.efterkristus.nu

 

*) Personligen tror jag att Paulus var änkeman, men att han hade valt att inte gifta om sig. Som tidigare artiklar har visat var han absolut inte sexualfientlig, och han talar dessutom med en stor insikt om det sexuella samlivet inom äktenskapet. Framför allt är det högst osannolikt att han som farisé – innan han blev kristen – skulle ha valt ett liv som singel. Äktenskapet stod nämligen högt i kurs i den judiska religionen. En intressant detalj är också att vi genom Paulus vittnesbörd vet att ”de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas” var gifta (se 1 Kor 9:5).