Vad står det i bibeln om himlen?

Hej! vad står det i Bibeln om himlen? / Julia

Bibelsidan svarar:

Precis som på svenska så har himlen i bibeln dubbel betydelse: förstabetydelsen är helt enkelt det vi idag kallar för jordens atmosfär och den rymd i vilken fåglarna flyger och molnen flyger fram (tex Ps 8:9, Ord 3:19) samt även på det vi brukar kalla det synliga universum med stjärnor och planeter. Man kände väl till att det var längre till stjärnorna än till molnen och man refererade därför ibland till himlen som indelad flera i olika sfärer. Så talas det tillexempel ofta om ”himlarnas himmel” och syftar snarast på det vi skulle kalla för ”rymden”.

Denna himmel liknas bland annat vid ett tält över jorden som Gud har spänt ut (Ps 104:2, Ps 8 mfl) och tillhör det som på domens dag skall förgå tillsammans med jorden (Matt 24:35).

Andrabetydelsen syftar på Gud själv, hans rike och hans verklighet och ofta görs ingen skarp distinktion mellan den synliga himlen och Guds himmel i bibeltexten, men av det större sammanhanget förstår vi att man ändå tänkte sig Guds himmel som ”utanför” himlen och himlarnas himmel eftersom det står att Gud är så stor och fantastisk att inte ens himlarnas himmel rymmer honom (tex 2Krön 2:6). Himlen och himlarnas himmel (atmosfären och universum) är med andra ord en del av skapelsen och alltså underställda tidens gång.

Guds himmel däremot är inte en del av den förgängliga skapelsen utan utgör den såkallade evigheten (Ps 9:8): dvs en plats utanför tid och rum så som vi känner det som inte har början och inte har något slut utan bara ÄR.

Det är i denna himmel Gud har ”rest sin tron” (Ps 103:19), dvs här regerar Gud fullt ut, ohotad av ondskan som är tidsbegränsat förvisad till det synliga universum – (Upp 12:9). Från denna himmel skapar Gud ”himmel och jord” (1 Mos 28:17), det är också härifrån hans uppenbarelser kommer (5 Mos 4:36) och det är därifrån Kristus träder in i världen genom Maria (Joh 1:9-18).  Det är också dit han återvänder i och med himmelsfärden (Apg 1:9 ff) för att sätta sig på Faderns högra sida och tillsammans med Fadern utgöra det gudomliga styret över skapelsen (Rom 8:34). Denna himmel skall bli de frälstas slutliga hemvist (2Kor 5:1-2) – i Guds eget rike med direkt närhet till honom (Upp 21:4).

En mycket stor del av Jesu undervisning handlar om Guds himmel och han använder då ofta begreppen ”Guds rike”, ”Riket” eller ”Himmelriket” när han beskriver hur det är där. Detta gör han med jordiska bilder och liknelser för att med så många bilder som möjligt försöka fånga det som egentligen inte kan beskrivas då det är alltför underbart för människor att fatta: himmelriket är som ett senapskorn som blir ett träd (Luk 13:19), en surdeg som genomsyrar en jättelik deg (Luk 13:20), som en skatt (Matt 13:44) eller ett gästabud Luk 14:55ff), en stad med gator av guld (Upp 21:9ff).

I himlen finns Guds otaliga himmelska väsen som brukar benämnas änglar och som bland annat tjänar honom med tillbedjan och lovsång (Ps 148:2, Upp 5:11).

I himmelriket råder ingen död, ingen sorg och ingen pina utan endast lovsång, tillbedjan och fullkomlig glädje (Upp 21)

Det är dock tydligt att för den kristne börjar himmelriket redan i och med dopet som symboliserar och manifesterar hur vi dör och uppstår med Jesus (Rom 6:8). Så gäller att himmelriket även är inom oss och inget som går att iscensätta här på jorden (Luk 17:21). Däremot kan det avspeglas på jorden genom att människor försöker leva rätt och rättfärdigt (Matt 6:10). Med anledning av detta pekar också Jesus ut två typer av människor som det är särskilt svårt för att kunna ta del av Guds rike då de lever motstridigt gudsrikets principer: rika och hycklare (Matt 23:13, Matt 19:24). Rika för att de uppenbarligen har för stor kärlek till det jordiska och jordiska ägodelar och hycklare för att de inte känner syndanöd och förstår syndabekännelsens och förlåtelsens betydelse för ett riktigt umgänge med Gud.

Himlen kan i NT också vara en omskrivning för Guds namn - JHVH - (Luk 15:18) då detta redan på Jesu tid helst inte uttalades med respekt för budordet att inte missbruka Herrens (JHVHs) namn.