Vad kännetecknar Johannes evangelium?

Vad kännetecknar Johannes evangelium?


Bibelsidan svarar:

Johannes – är det yngsta och det kanske det mest genomarbetade evangeliet. En enig forskarkår menar att det är skrivet strax innan år 100 och troligen i Efesosområdet. Fornkyrklig tradition utpekar en av lärjungarna med namnet Johannes som författaren. Det är dock tydligt att evangeliet inte bara har en författare utan flera och att den ”älskade lärjunge” som anses vittna om allt det som står i boken avlidit innan evangeliet fick sin slutliga form: kapitel 21 är nämligen mycket tydligt ett tillägg gjort av lärjungarna till (eller församlingen kring) denna lärjunge.

Detta förhållande kan förklara de oerhörda skillnaderna i språk mellan Johannesevangeliet och Uppenbarelseboken som också skall vara skriven av samma Johannes om man får tro fornkyrklig tradition. Dessa fornkyrkliga uppgifter är visserligen inte alltid tillförlitliga, men i detta fall är det biskop Ireneus som är källan och då han föddes ca 130 evt betyder det att han skriver ner sina uppgifter endast ca 50 år efter att Joh och upp skrevs. På så kort tid borde inte så viktiga böcker ha hunnit tappa författaruppgift. Lösningen skulle kunna vara att Uppenbarelseboken är skriven av Johannes själv och därför bär prägel av arameiska (Johannes modersmål) och dålig grekiska. Evangeliet däremot är skrivet på hans vittnesmål (Joh 21:24) av hans grekisktalande lärjungar /församling i Efesos och dessa fullföljde boken efter hans död.

Avsnittet om äktenskapsbryterskan (8:1-11) tillhörde dock inte detta material utan har tillfogats boken så sent som på 400-talet. Denna text hörde troligen hemma i Lukas från början (det finns Lukaspapyr med denna berättelse på), men av olika orsaker hamnade det vid sidan om i ett par hundra år innan det åter fick sin plats i NT, då tyvärr i fel evangelium.

Johannes driver som ingen annan evangelist glädjen och styrkan i den kristna församlingsgemenskapen som avspeglar det eviga livet som i sin tur har sin upprinnelse i Guds eget inkarnerade ord: Jesus.

Här återfinns kända passager som ”I begynnelsen var ordet” (1:1) och ”Ty så älskade Gud världen att han gav den sin egen son…” (3:16). Tonen är ofta starkt teologiskt och symbolladdad: död och liv, mörker och ljus är viktiga begreppspar och väldigt mycket kräver att man redan vet en hel del om Jesus för att förstå. Detta brukar kallas den johannesiska ironin och anspelar på underförstådda samband som inte förklaras och som missförstås av personer i berättelsen men inte av läsaren. Ett klassiskt exempel på detta är rådsmedlemmen Nikodemus som kommer till Jesus som berättar för honom att en människa måste bli född ”på nytt”.

Läsaren antas veta om att en kristen kan kallas pånyttfödd och att den som har Anden är att betrakta som en ny människa och ler därför överseende när Nikodemus – som trots att han är skriftlärd – undrar hur en människa skall kunna krypa in i livmodern igen (Joh 3).

Det finns också oerhört många dubbeltydigheter i texten som ofta har sin upprinnelse i hebreiskan men är transformerade till grekiska. Det gör att Johannesevangeliet ofta blir nästan omöjlig att översätta på ett rättvisande sätt, trots att själva grekiskan faktiskt är mycket lätt, om än välvårdad.

Johannes skiljer sig kraftigt från synoptikerna i både upplägg och språk och har ett helt annat grepp på kronologin. Bland annat står det klart att Jesu jordiska verksamhet spänner över hela 2-3 år vilket de flesta historiker nog menar är mer historiskt riktigt än synoptikernas ganska schematiska framställning om 1 år. Det, tillsammans med många andra historiska detaljer, gör att man idag tillmäter Johannes en mycket stor historicitet och relevans för kartläggandet av den historiske Jesus, trots att evangeliet till sin språkdräkt oftast är närmast poetisk.

När det kommer till Jesus är ”upphöjelsen” central för Johannes. Jesus upphöjs som kung över hela världen genom att upphöjas på korset. På så sätt ger han sitt liv för att hela världen skall få liv och ”liv i överflöd”. Ordet ”liv” (grek zoe) ges enorm tyngd och är ett nyckelord i evangeliet där Jesus lovar att den som tror på honom skall leva även om han dör (11:25).

Allt gott!

Elias