Vad kännetecknar Markus evangelium?

Markus  - troligen det äldsta av evangelierna då det med största sannolikhet ligger till grund för lejonparten av Matteus och Lukas evangelium. Antagligen skrivet runt år 65 och enligt fornkyrklig tradition av den Johannes Markus som finns omnämnd i Apostlagärningarna.

Markus evangelium är det kortaste, med bara 16 kapitel och med all sannolikhet skrivet av någon med arameiska som modersmål (och inte grekiska. Detta med tanke på de många arameismerna  - arameiska uttryck översatta till grekiska - och flera grammatiska fel). Däremot är det oftast så att de ingående berättelser (sk perikoper) som finns med i Markus är mer utförliga och längre än motsvarande berättelser i Matt-Luk.

Markus tydligaste särdrag är den sk ”messiashemligheten”: dvs att Jesus gång på gång förbjuder människor och onda andar att berätta att han är Messias och Guds son (vilket dock inte hjälper, för de berättar ändå). Detta får sin upplösning i den hedniske officeren som står vid Jesu kors och säger Den mannen måste ha varit Guds son” precis efter att Jesus givit upp andan (Mark 15:39).

Messiashemligheten är därmed fri att sprida, nu när messias gjort det messias skall: lida och dö som ett offer för hela världens synd. Så är också offertematiken oerhört närvarande hos Markus när det gäller att beskriva Jesus. Det är evangeliet, glädjebudskapet, som Markus inleder med att han vill berätta om (Mark 1:1).

Bibel 2000 har här tonat ner begreppet ”evangelium” och har av någon anledning valt att översätta grekiskans euanggelion (evangelium) på två olika sätt i inledningen; ”Glädjebudskap” i 1:1 och i 1:14 endast med ”budskapet”. Detta är mycket olyckligt, för det handlar i Markus inte om vilket budskap som helst, utan det Glädjebud (evangelium) som ligger dolt i messiashemligheten: offerdöden.

(Över huvud taget kan jag tycka att Markus evangelium gör sig bäst i Folkbibelns översättning som bättre fångar den stolpiga och ganska enkla grekiska som evangeliet är skrivet på.)

De äldsta manuskripten av Markus slutar i och med vers 16:8: ”…för de var rädda.” En så abrupt avslutning är dock inte trolig utan dessa manuskripts förlaga bör ha blivit skadat och förlorat den ursprungliga avslutningen. Den avslutning som finns tillfogad i senare manuskript (16:9-14) tycks vara en sammanfattning av Matt 28 men har dock tillfogats så tidigt att man inte kan säga att den inte hör hemma i Markus. Det är alltså inte frågan om något sent tillägg utan om ett mycket, mycket tidigt och därför har alla bibelutgåvor kvar de sista verserna i Markus, men ofta inom klammer för att visa att de inte avfattats av samma författare.

Det gör att Markus evangelium alltid har räknats till evangelierna även om uppståndelsen alltså inte finns med i de äldsta bevarade manuskripten, avslutningen är tillräckligt gammal och tillräckligt nära det som borde varit originalavslutningen för att ändå räknas in bland evangelierna.

Allt gott!

Elias